Här gick helgen i kalasens tecken. Eftersom jag inte mådde så bra i våras när mina äldsta tjejer fyllde år så blev det aldrig några kalas. I flera omgångar har vi lovat men krafterna har inte funnits. Ett ok av dåligt samvete har vilat på våra axlar även fast våra barn har varit helt fantastiska och aldrig gnällt eller krävt något.

Efter att ha varit mycket noga med vila innan och låga krav samt en tydlig uppdelning och struktur av kalasen så blev det äntligen av. Under veckan innan har jag bakat och försökt göra det till en lustfylld stund för mig själv med tända ljus och härlig musik i bakgrunden. Vi hade tydligt bestämt att jag skulle fixa fikan och saker att duka och piffa med så skulle M fixa själva kalaset med struktur och lekar.
På lördagen körde vi 10-års kalas med tema tårtbak. Vår stora tjej älskar att baka så detta blev helt perfekt. Jag hade bakat bottnar till tjejerna och även fixat med några olika fyllningar samt en massa alternativ till dekoration. De fick själva lägga ihop och dekorera sina små minitårtor. Därefter dukade dem fint och fikade på sina smaskiga tårtor. Efter fikan blev det en spännande skattjakt som jag tror att alla uppskattade.

På söndagen var det dags för 7-års kalas med temat Frost. Jag hade bakat kakor och tårta i sann frostanda som tjejerna först fick fika på. Därefter blev det ytterligare en skattjakt som M hade ordnat. En lite annan variant och även den var med frosttema. Tjejerna var superduktiga och lyckades hitta skatten efter mycket arbetande.
När kalasen var över så däckade jag i soffan. Tror jag somnade redan vid 19 och blev bara lotsad till sängen när det var dags för natten. Det är en enorm kraftansamling inför sådana här tillställningar och när de sedan är över så är man bara en blöt fläck på golvet. Men det var värt det! När man får se barnens glädje och tacksamhet så är det så väl värt det.

Snart är det dags igen och denna gången ska jag inte skjuta fram kalaset. Om två veckor har vi även en fyra åring i huset och det bästa är att jag redan har bakat kakorna färdigt och allt kalaspiff är inhandlat. Viktigt i mitt läge i livet är att planera och ligga steget före. Att ha en tydlig struktur för vad som ska göras, när det ska göras och av vem. Viktigt är att jag inte tar på mig för mycket och ser till att fördela ut jobbet. Jag har väldigt svårt att göra saker som påminner mig om mitt jobb. Därför är kalas väldigt svåra då det påminner om min gamla vardag som lärare. Inte samma sak men definitivt snarlikt med så många barn på samma ställe och som ska göra saker tillsammans. Därför är jag evigt tacksam att min man tar hand om dem bitarna som jag inte klarar av.
Mer om kalasen får komma i ett annat inlägg 🙂
Ta hand om varandra!
Kram Anna