Jag är fullständig oförmögen att vila. Hela mitt liv har gått ut på att ständig göra något och gärna göra många saker samtidigt. Eller rättare sagt så kan jag inte göra flera saker samtidigt utan jag tror mig kunna det. När jag borstar tänderna kan jag inte bara borsta tänderna utan börjar plocka ur tvättmaskinen samtidigt eller borstar någons hår eller plockar undan osv. Ibland gör jag så många saker samtidigt att jag helt glömmer bort vad jag egentligen skulle göra.

När jag går på mina promenader kan jag ibland få panik över tystnaden eller rättare sagt bruset inuti mitt huvud att jag måste lyssna på något annat under tiden jag går. Exempelvis musik eller olika poddar. Har jag inget jag känner för att lyssna på så måste jag ringa och prata med någon. Jag har svårt för att bara gå.

Jag får panik när jag inte har något att göra. Känner mig rastlös och orolig. Samtidigt får jag ett gräsligt dåligt samvete och känner mig fullständigt oduglig när jag inte har gjort något ”nyttigt” under en hel dag.

Jag får träna varje dag på att vila. Våga koppla bort allt och bara sitta och gör ingenting. Ta bort bruset runt mig. Våga lyssna på tystnaden, känna efter hur min kropp arbetar utan att jag arbetar med min kropp och bara vara en stund.

Jag har konstaterat att just vila fanns inte i mitt förra liv. Att arbeta som lärare med ett ständigt inflöde av saker som skulle göras samt i kombination av att vara trebarns mamma resulterade i att jag ständigt gjorde fler och fler saker samtidigt. Ingenting blev helt klart utan allting blev lite halvfärdigt gjort. Varje kväll gick jag och lade mig med en malande klump i magen över att jag inte han med allt jag ville göra och allt jag var tvungen att göra. Varje morgon vaknade jag med samma klump i magen. Jag kände mig som en jonglör med flera bollar i luften. Till en början var det utvecklande och roligt men ju fler bollar som skulle in i systemet desto svårare blev det att hålla dem i rörelse och till sist tappade jag samtliga bollar inklusive den bollen som var mig själv.

Många gånger intalar jag mig att det är min personlighet som gör att jag inte klarar av att vila. Jag är helt enkelt en som gör saker. Men ju mer jag lärt känna mig själv så inser jag att jag behöver vila. Vid varje sak jag gör så behöver jag inplanerad paus och vila. Eftersom att jag är den jag är och vet att jag går igång på att göra saker så har jag fått träna intensivt på att strikt planera in vila och paus. I min kalender har jag skrivit in vilka veckor som jag har PMDS till exempel. Helgerna under dessa veckor är ”hemmahelger” vilket innebär att vi inte tar emot besökare som stanna över hela helgen utan dessa helger är till för vila, pyssel hemma och spontanumgänge med våra vänner. Om jag har många saker som ska göras en dag planerar jag alltid in en tom dag efter för att jag ska ha möjlighet för återhämtning. Även en strikt uppdelning av vardagssysslorna i hemmet gör att jag har lättare att finna vila. Detta har verkligen inte varit självklart för mig och jag är inte färdig i min lärprocess. Det är en enorm frustration att inte orka vara igång som förr. Varje dag måste jag utvärdera mig själv och därefter finputsa på min framtida planering för att få livet i en bättre balans. Varje dag får jag lära mig att acceptera att mitt liv ser ut så här just nu och låta min kropps signaler styra mig.

Vad är vila för dig? Hur får du vila?

Ta hand om varandra!

Kram Anna